Min läslista

Din läslista är tom.

Foto: Michael Erichsen, Bildbyrån

71
Delningar
Lägg i läslista
Integration / Samhälle & Historia

Nyanländas integration kan vitalisera föreningslivet

26 Jan 2017
Text: Krister Hertting & Inger Karlefors, Högskolan i Halmstad

Stor invandring har satt fart på många idrottsföreningars arbete med att integrera nyanlända. Tillvägagångssätten är olika, men ambitionerna och utmaningarna gemensamma. Föreningarna upplever bland annat idrottens organisation och fokus på tävling som hinder för att skapa en inkluderande verksamhet.

Integration i ett samhälle bygger på ömsesidiga möten och ömsesidig förståelse, där flera aktörer samverkar. Idrottsföreningar kan fungera som en mötesplats för integration, men den svenska idrottsrörelsen behöver skapa utrymme i ordinarie verksamheten för nyanlända. Nya former av samverkan och nya sätt att tänka om verksamheten är en väg dit.

Fakta nyanlända

Vem som är nyanländ eller inte kan skapa förvirring. Migrationsverket betraktar personer som fått uppehållstillstånd och är skrivna i en svensk kommun som nyanlända. Men skolan definierar begreppet annorlunda. Eftersom alla i skolåldern har rätt till utbildning har en nyanländ elev i skolan inte nödvändigtvis uppehållstillstånd. Den här studien använder den vidare definitionen av begreppet.

Expandera

Tävlingsidrott är en global företeelse och betraktas därför som ett verktyg för integration av nyanlända.1-3 Det är en mötesplats där människor med olika kulturell och etnisk bakgrund kan lära känna, förstå och respektera varandra genom ett gemensamt intresse.2 Forskning visar att idrott har en positiv inverkan på områden som hälsa, fred, utbildning och demokrati.4,5

På grund av konflikter i världen har människor på flykt stigit till ett ohyggligt antal de senaste åren. Man räknar med att det finns 65 miljoner människor på flykt från sina hem, vilket också starkt påverkar invandringen till Sverige.6 Människor med olika språk, religioner och kulturella bakgrunder har de senaste årtiondena gjort landet till ett mångkulturellt samhälle.

Föreningar med olika förutsättningar

Forskning om vad som händer när nyanlända barn och ungdomar möter svenskt föreningsliv är begränsad. Vi har i tidigare studier följt nyanlända barns väg in i föreningslivet.7 Utgångspunkten i den här studien var istället att studera integration från ett föreningsperspektiv – hur verkar idrottsföreningar för att integrera nyanlända i sin verksamhet?

Vi genomförde en intervjustudie med tio idrottsföreningar som arbetar med integrationsfrågor. Urvalet bestod av föreningar som antingen genomfört projektarbete genom regeringens särskilda barn- och ungdomssatsning Idrottslyftet, eller som på annat utmärkt sig genom arbete med integration. De finns i på orter som faller inom kategorierna: storstad, stad och landsbygd.

Arbetsmarknaden som verktyg

Föreningarnas integrationssträvanden har olika utgångspunkter och tagit olika uttryck. Två av föreningarna strävar efter en arbetsmarknadsorientering. Båda är verksamma i invandrartäta stadsdelar i stora städer och har gjort avsteg från delar av den traditionella idrottsrörelsen. De har väl utvecklad samverkan med myndigheter och andra samhällsfunktioner i syfte att få deltagarna att närma sig arbetsmarknaden.

Den ena föreningen startade upp en ny sektion i en etnisk förening för att stötta killar i utanförskap genom att dels introducera dem till en ny idrott, dels till arbetsmarknaden. En stor del av arbetet går ut på att skapa nätverk med arbetsmarknadens aktörer och skapa olika instegsaktiviteter för killarna.

Sharafuddin Samadi fråŒn Afghanistan deltar i IF Limhamn Bunkeflos nattfotbollsprojekt i Malmö. Bilden har inget med forskningsstudien att göra. Foto: Daniel Nilsson, Bildbyrån

Den andra föreningen sökte sig ut i skolorna i invandrartäta områden för att eleverna skulle få möjlighet att bedriva extra träning. Många rekryteras också som ledare. Ledarna får utbildning och arvode som en första introduktion till arbetslivet. Det har nu blivit ett samverkansprojekt med fler föreningar och kommunen.

Vara en del av närsamhället

Tre föreningar bedriver integrationsarbete för att de är en del av närsamhället. De har utvecklats i takt med sina områden, där antalet nyanlända ökat under åren. De är barn- och ungdomsföreningar som vill vara öppna för alla.

En av föreningarna har haft introduktionsträning för nytillkomna medlemmar som förberedelse till ett inträde i den etablerade verksamheten. Spelarna trivdes så bra i sitt köns- och åldersmixade lag att de inte ville gå över till ordinarie verksamhet. Föreningarna har ett stort socialt engagemang, både genom att underlätta för idrottsdeltagande, men också genom ledarutbildningar och exempelvis läxhjälp. Äldre medlemmar hjälper yngre och det finns en idé inom föreningen att idrotten skapar ansvarstagande och bidrar med nätverk och mötesplatser.

Med integrationen i fokus

Tre föreningar har själva integrationen som huvudsyfte. En av dem drev tidigare ett integrationsprojekt genom Idrottslyftet, men den drivande ledaren slutade och arbetet har därefter runnit ut i sanden. Det finns nu planer på ett nytt projekt i samverkan med kommunen.

Det finns till och med funderingar om att erbjuda ekonomisk ersättning för att få föräldrar engagerade i olika föreningsfunktioner.

En fotbollsförening i en storstadskommun valde att starta ett integrationslag med syfte att slussa in deltagarna i det ordinarie föreningslivet. Nyanlända får lära sig fotboll, om föreningsliv, språk och om samhället för att sedan gå vidare till en annan klubb eller lag. Det är i den befintliga verksamheten som integration sker fullt ut, menar föreningens företrädare. Samtidigt ser föreningen idrottens inbyggda tävlingslogik som ett bekymmer, eftersom många nyanlända ungdomar saknar idrottsbakgrund och kommer in som relativt gamla i verksamheten.

Den tredje föreningen startades som ett integrationsinitiativ av en engagerad ledare, som ibland även tar med ungdomar på andra aktiviteter för att lära sig lite om svensk kultur och få kontakt med svenska samhället. Precis som i exemplet ovan såg ledaren ett problem med tävlingslogik kontra integration, då många inte kommer in i ordinarie föreningsliv. Ledarrekrytering är svårt. För att få fler ledare till föreningen är ambitionen därför att rekrytera ledare bland nyanlända.

Behöver fler aktiva

Behovet av fler aktiva är en annan utgångspunkt för integrationsarbetet. En glesbygdsförening var på väg att lägga ner sin fotbollsverksamhet på grund av för få deltagare, men kunde vända trenden genom att vända sig till skolan och asylboenden. Tanken är att alla får vara med, vilket har inneburit vissa problem med det idrottsliga, då många saknat fotbollsbakgrund. Lösningen för att få alla med har varit att starta upp ett andralag och uppmuntra till andra typer av engagemang i föreningen.

En storstadsförening ville växa inom basket och verka för ökad integration, genom att jobba tillsammans med flyktingboenden. Även den här föreningen ser problem med den rådande tävlingslogiken, många ungdomar på boendena anses dessutom redan för gamla för att gå in i traditionell föreningsidrott. Därför startades drop-in basket, som mer liknar spontanidrott. Det har visat sig passande för ungdomarna, men föreningen menar att det även behövs ett nära samarbete med flyktingboenden för att kunna skapa möten mellan ungdomar och föreningen.

Innovatörerna – viktiga men ensamma

Trots att föreningarna har olika bakgrund, verksamhet och bärande idéer kan det skönjas två gemensamma mönster.

I samtliga föreningar finns eller har det funnits en person som antingen startat upp arbetet, eller är starkt drivande. Vi kallar dem inkluderingsinnovatörer. Dessa personer har tydliga idéer med vad de vill uppnå. Det är vanligt att de vill jobba med inkludering, det vill säga att skapa möten av ömsesidighet.

Föreningen ser problem med den rådande tävlingslogiken, många ungdomar på boendena anses dessutom redan för gamla för att gå in i traditionell föreningsidrott.

De använder ofta nyskapande metoder och ordet inkluderingsinnovatörer sätter fokus på just detta. Föreningarna erbjuder till exempel ofta stöd och annan verksamhet utöver den ordinarie träningen. Det har visat sig vara viktigt att skapa samverkan inom föreningen, men komplicerat eftersom inkluderingssträvandena ibland tagit nya vägar bort från traditionell organisering av en idrottsförening. I intervjuerna finns exempel där samverkan i olika grad har lyckats, men för att det ska fungera krävs ett engagemang från många medlemmar i föreningen.

De flesta föreningar finner det svårt att få kontakt med föräldrar för de barn och ungdomar som inte är ensamkommande, och än svårare att inkludera dem i verksamheten. Samverkan med föräldrar lyfter föreningarna därför fram som ett utvecklingsområde. Språk, föräldrar med obekväma arbetstider och brist på förståelse för idrottsrörelsens organisation – att det faktiskt finns utrymme för att engagera sig – är problem som föreningarna lyfter fram. Det finns till och med funderingar om att erbjuda ekonomisk ersättning för att få föräldrar engagerade i olika föreningsfunktioner.

Ifrågasätter idrottens organisation

Det andra föreningarna har gemensamt är att de arbetar för att skapa utrymme för nya aktiviteter. Ett genomgående tema i deras berättelser är ett ifrågasättande av idrottens organisation och själva idé. För, samtidigt som idrotten inbjuder till integration finns det också hindrande faktorer, anser föreningarna.

Tävlingslogiken är en sådan faktor. En annan är svårigheterna att komma in i idrotten som en ung person med brist på idrottslig erfarenhet. Nyanlända vid asylboenden har också ofta svårt med kontinuitet i träningen och riskerar att förflyttas till andra boenden. Flera av föreningarna har dessutom sett det som nödvändigt att arvodera ledare för att skapa en plattform för framtida arbetsliv, vilket kräver resurser.

Ett traditionellt organiserat föreningsliv har inte alltid förmåga att fånga upp sådana faktorer. Föreningarna har försökt lösa det på olika sätt och skapat utrymme för nya former av aktiviteter. Det handlar om drop-in och annan organiserad spontanverksamhet, att starta separata lag eller sektioner i föreningen och helt separata föreningar. Dålig ekonomi är ett annat problem, som tvingat föreningarna att hitta kreativa lösningar.

Svårt med verklig inkludering

Ett problem när föreningar skapar nya former av aktiviteter är att man ser svårigheter med att fullt ut lyckas med integrationen. Föreningarna anser att den alternativa gruppen bestående av andra invandrare blir tryggheten för många nyanlända. Det finns en positiv sida av det, men också en risk att inkluderingen i samhället försvåras. Det fördröjer den verkliga inkluderingen i samhället, som sker först när kulturer möts i den ordinarie föreningsverksamheten.

Ökad samverkan mellan föreningar och med andra samhällsaktörer är viktigt, anser föreningarna. Ett positivt exempel på nära samverkan mellan idrotten, skolan och närsamhället finner vi i glesbygdsföreningen med för få medlemmar. Den här typen av samverkan är något som också sociologen Nihad Bunar lyfter fram som viktigt för en lyckad inkludering av nyanlända.8

Kan vitalisera idrotten

Idrottsrörelsen har potential som integrationsarena, inte minst genom idrottens globala igenkänningsfaktor och att många människor känner glädje i att idrotta. Vår studie visar att det finns en stor vilja att på föreningsnivå jobba med integration av nyanlända. Det finns också ett ifrågasättande av idrottsrörelsen som organisation, vilken kan stå i vägen för att dessa initiativ ska bli lyckade.

Det har funnits en kritik mot att idrottsrörelsen tidigare har närmat sig integrationsarbetet med ett ovanifrånperspektiv.3 Men den här studien visar att föreningarna i sina integrationssträvanden anpassar verksamheten för att kunna möta de behov som finns och för att skapa ömsesidiga möten och ömsesidig förståelse – ”Att behålla mitt och lära mig något nytt”, som en förälder uttrycker det i en annan svensk integrationsstudie.9

Vår studie pekar också på flera utvecklingsområden: att öka föräldrars engagemang, utveckla former för att öka allas möjlighet till deltagande och att få fler med invandrarbakgrund i ledande positioner inom idrottsrörelsen. Att ta till vara på föreningars integrationssträvanden kan i ett större perspektiv leda till en revitalisering av idrottsrörelsen, ett behov som exempelvis lyfts fram i Riksidrottsförbundets rapport Framtidens idrottsförening.10

Referenser

  1. Walseth, K. m.fl. 2004. Sport in society. 7(1): 109-129.
  2. Peterson, T. 2008. Föreningsfostran och tävlingsfostran.
  3. Lundvall, S. 2007. Handslagets speciella insatser med inriktning mot mångfald och integration – en kvalitativ utvärdering. s. 9.
  4. Grujoska, I m.fl. 2007. idrottsforum.org.
  5. Geidne, S m.fl. 2012. S J of Public Health 41(3): 269-283.
  6. migrationsinfo.se. 2016.
  7. Hertting, K. m.fl. 2013. Int J of Humanities and Social Science, 3(18): 35-43.
  8. Bunar, N. 2015. Nyanlända och lärande. s. 30.
  9. Bouakaz, L. 2012. Föräldraengagemang i mångkulturella miljöer. s. 24.
  10. RF/SISU Idrottsutbildarna. 2013. Framtidens idrottsförening. Slutrapport. s. 4.
Expandera
26 Jan 2017
Text: Krister Hertting & Inger Karlefors, Högskolan i Halmstad

Forskare

Inger Karlefors

Lektor i pedagogik
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Krister Hertting

Docent i pedagogik
Högskolan i Halmstad
Akademin för hälsa och välfärd