Min läslista

Din läslista är tom.

115
Delningar
Lägg i läslista
Skolan / Hälsa & Medicin

Låg aktivitet på svenska idrottslektioner

6 Apr 2017
Text: Andreas Fröberg, Göteborgs universitet

Under skoldagen finns stora möjligheter till fysisk aktivitet. Inte minst i ämnet idrott och hälsa. Men bara en fjärdedel av lektionstiden innehåller rörelse med tillräckligt hög intensitet, visar studie genomförd i svenska grundskolor. Resultatet är dessutom betydligt sämre än i många andra länder.

Det finns ett vetenskapligt samband mellan fysisk aktivitet och hälsa hos barn och ungdomar. Nuvarande svenska rekommendationer anger att alla mellan 6 och 17 år bör vara fysiskt aktiva med minst måttlig intensitet under minst 60 minuter per dag. Aktiviteten ska vara av aerob karaktär, det vill säga ge både ökad puls och andningsfrekvens.1

Skolan viktig för ungas rörelse

Forskning visar att en övervägande majoritet av dagens barn och ungdomar inte når den rekommendationen.2 Eftersom unga tillbringar stora delar av sin vakna tid i skolan har bland annat Världshälsoorganisationen (WHO) identifierat ämnet idrott och hälsa som en viktig arena för fysisk aktivitet.3 Internationella studier visar att skolelever är fysiskt aktiva med minst måttlig intensitet under ungefär hälften av lektionstiden i idrott och hälsa,4 och en tidigare svensk pilotstudie visar i princip samma resultat.5

För att ytterligare öka kunskapen om ämnet idrott och hälsas bidrag till svenska barns rörelse observerade vi 39 lektioner inom ramen för forskningsprojektet Kidscape II. Vi undersökte hur mycket av lektionstiden som eleverna ägnar åt inaktivitet, lätt fysisk aktivitet och fysisk aktivitet på minst måttlig nivå. Vi undersökte också om det fanns några skillnader mellan pojkar och flickor och om valet av lektionsmoment, exempelvis dans eller bollspel, påverkade mängden rörelse.6

Den fysiska aktiviteten mättes med hjälp av avancerade rörelsemätare (accelerometrar). Barnen bar rörelsemätaren på ett elastiskt band runt midjan under hela skoldagen inklusive lektionerna i idrott och hälsa. Rörelsemätaren registrerar accelerationer som sedan omvandlas till tid i olika aktivitetsnivåer. I studien deltog 149 elever fördelade på grundskolans årskurs två, fem och åtta i tre svenska städer.

Äldre elever minst aktiva

Studien visar att under en genomsnittlig 45-minuterslektion är eleverna inaktiva ungefär 40 procent av undervisningstiden och 35 procent ägnades åt lätt fysisk aktivitet. Resterande undervisningstid – ungefär 25 procent – ägnades åt fysisk aktivitet med minst måttlig intensitet. De individuella skillnaderna på den intensitetsnivån varierade mellan 4 och 53 procent.

De yngre eleverna var mest fysiskt aktiva, följt av eleverna i årskurs fem. Minst aktiva var eleverna i årskurs åtta. Pojkar och flickor rörde på sig i ungefär lika hög grad under lektionerna. Undantaget var årskurs två, där var pojkarna mer aktiva.

Lektionsinnehållet spelar stor roll

Det finns många faktorer som kan påverka hur mycket fysisk aktivitet en lektion bidrar med. Lektionens innehåll är en sådan faktor. Den högsta andelen fysisk aktivitet på minst måttlig nivå (72 procent) för enskilda elever noterades under lektioner där huvudmomentet var kondition eller styrka. Det följdes av till exempel orientering, bollspel och andra typer av lekar. Det är inte särskilt förvånande med tanke på att de är moment där barnen springer mycket.

Lektioner med dans som huvudmoment resulterade i de lägsta nivåerna (5 procent). Förutom bollspel, där pojkarna var mer fysiskt aktiva än flickorna, fanns inga skillnader mellan könen.

En lektion i ämnet idrott och hälsa som pågår under 45 minuter bidrog med ungefär 10-15 minuter av fysisk aktivitet med minst måttlig intensitet, vilket motsvarar upp till en fjärdedel av den rekommenderade dagliga dosen. Detta kan ha betydelse för hälsan hos annars fysiskt inaktiva barn och ungdomar.

Svenska barn rör sig mindre

Som vi nämnt tidigare visar internationella studier att ungefär hälften av undervisningstiden i idrott och hälsa ägnas åt rörelse på den rekommenderade nivån av ansträngning.4 Jämför vi med vår studie skulle det innebära att elever i Sverige är mindre fysiskt aktiva på den nivån än unga i andra länder. Spridningen i resultat mellan olika studier är dock stor och sträcker sig mellan 11 och 89 procent av undervisningstiden.4 De stora skillnaderna kan bland annat bero på vilka moment som forskarna mäter.

Bortsett från bollekar analyserade vi färre än tio lektioner per moment, vilket medför att resultaten bör tolkas med försiktighet. Detta gäller också momentet dans. Vi observerade endast två danslektioner och de innehöll många instruktioner och återkommande avbrott.

Färre undervisningstimmar innebär i praktiken minskad möjlighet för barn och ungdomar att nå rekommendationerna för fysisk aktivitet.

Flera av lektionerna innehöll olika moment. Exempelvis kunde huvudmomentet dans föregås av lekbaserad uppvärmning och avslutas med någon form av bollspel. Vi valde då att kategorisera respektive lektion utifrån det dominerande momentet.

Många lektionsmoment är inte representerade trots att vi observerade lektioner från tre olika årstider, det gäller till exempel skridskor, skidåkning, friluftsliv, friidrott och renodlade ämnesteoretiska lektioner. Simlektionerna uteslöts eftersom mätaren inte tål vatten. Intressant nog fann vi inga skillnader mellan pojkar och flickor vad gäller fysisk aktivitet på minst måttlig nivå, förutom i lektionskategorin bollspel.

Stora skillnader i lärarnas undervisning

Vi noterade också stora skillnader i hur respektive lektion var planerad ifråga om exempelvis samlingar, instruktioner, kommunicerade förväntningar och generellt tempo under lektionen. En del av dessa faktorer är kopplade till lärarens undervisningsstil, vilket öppnar upp för frågor om huruvida samlingsmomenten och instruktioner till eleverna skulle kunna gå att tidseffektivisera för att skapa utrymme för mer fysisk aktivitet. I den här studien kunde vi inte notera någon skillnad i aktivitetsnivå beroende på om läraren var behörig eller obehörig att undervisa i idrott och hälsa.

En annan orsak till att mängden rörelse med minst måttlig intensitet tycks vara mindre i Sverige än i många andra länder kan vara att ämnets centrala innehåll och kunskapskrav skiljer sig åt. Det är viktigt att understryka att det svenska idrottsämnet är ett kunskapsämne med utarbetade kunskapskrav. Kursplanen ställer egentligen inga krav på varken intensitet eller dos fysisk aktivitet under lektionerna. Vi menar dock att det inte borde finnas någon motsättning mellan målen i läroplanen och barn och ungdomars behov av fysiska aktivitet.

Färre undervisningstimmar

Lärare i grundskolan undervisar nästan en miljon barn och ungdomar varje vecka i Sverige. Ungefär en idrottslektion per vecka togs bort under 1990-talet. En uppmärksammad rapport visar att endast sju av Europas länder har färre schemalagda undervisningstimmar i ämnet idrott och hälsa än Sverige.7 Färre undervisningstimmar innebär i praktiken minskad möjlighet för barn och ungdomar att nå rekommendationerna för fysisk aktivitet.

Vill du veta mer om studien? Läs den vetenskapliga artikeln här.

Fyndet i vår studie, det vill säga den förhållandevis låga andelen fysisk aktivitet jämfört med andra länder, manar till eftertanke. Noterbart i sammanhanget är också att 13 procent av de lektioner som ingick i vår studie ställdes in till förmån för andra göromål, såsom skolinformation. Vi har dock ingen information om att det drabbar idrott och hälsa i högre omfattning än lektioner i till exempel teoretiska kärnämnen.

Slutligen kan vi konstatera att skolämnet idrott och hälsa har stor potential att bidra till barn och ungdomars fysiska aktivitet. För vissa elever kunde en lektion bidra med så mycket som två tredjedelar av den dagliga rekommendationen. Dessutom visar en annan studie inom forskningsprojektet Kidscape II att rasternas bidrag till den dagliga dosen rörelse sjunker med åldern.8 Lektionerna i idrott och hälsa är ur den aspekten synnerligen viktiga för de äldre eleverna.

Referenser

  1. Berg, U. & Ekblom, Ö. Rekommendationer om fysisk aktivitet för barn och ungdomar. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS). http://www.fyss.se/om-fyss-2/fyss-2015. Hämtad: 2016-09-30.
  2. Hallal, PC. m.fl. Global physical activity levels. Lancet. 2012; 380:247-57.
  3. World Health Organization. Global Action Plan for the Prevention and Control of Noncommunicable Diseases 2013-2020. http://www.who.int/nmh/events/ncd_action_plan/en/ Hämtad: 2016-09-30.
  4. Hollis, JL. m.fl. A systematic review and meta-analysis of moderate-to-vigorous physical activity levels in elementary school physical education lessons. Preventive medicine. 2016; 86:34-54.
  5. Raustorp, A. m.fl. Objectively measured physical activity level during a physical education class. International journal of adolescent medicine and health. 2010; 22:469-76.
  6. Froberg, A. m.fl. Levels of physical activity during physical education lessons in Sweden. Acta paediatrica (Oslo, Norway: 1992). 2016.
  7. European Commission/EACEA/Eurydice, 2013. Physical Education and Sport at School in Europe Eurydice Report. Luxembourg: Publications Office of the European Union.
  8. Pagels, P. m.fl. Compulsory School In- and Outdoors-Implications for School Children’s Physical Activity and Health during One Academic Year. International journal of environmental research and public health. 2016; 13.
Expandera
6 Apr 2017
Text: Andreas Fröberg, Göteborgs universitet

Forskare

Anders Raustorp

Docent
Göteborgs universitet, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap
Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap

Andreas Fröberg

Doktorand
Göteborgs universitet, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap

Cecilia Boldemann

Docent
Karolinska Institutet, Institutionen för folkhälsovetenskap

Christel Larsson

Professor
Göteborgs universitet, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap

Peter Pagels

Doktorand
Linnéuniversitetet Kalmar, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap